Issegling

Isseglingen sker på naturisar ute i naturen.

Behovet av is av god kvalitet samt vind gör att tävlingsplats nästan aldrig går att fastställa i förhand. Istället beslutas oftast slutgiltig seglingsplats med bara några dagars varsel. Det innebär att man först har ett stort antal isytor under uppsikt vilka man följer noga hur de utvecklas för att till slut fastställa vilken is seglingarna kommer att avgöras på.

Ett snöfall eller stora temperaturförändringar förändrar snabbt förutsättningarna att kunna segla på en is, dessutom behöver det blåsa. Detta innebär att med kort framförhållning kan en planerad tävling flyttas 10 tals mil eller mer.

Isjakter kännetecknas av att de har ett skrov, medar, en fast monterad mast samt att man sitter i eller på skrovet när man seglar.

De flesta isjakter har tre medar varav man styr med en. Det finns framstyrda, där man har en med fram som man styr med och två bak och bakstyrda isjakter som har två medar fram och en styrmed bak.

Som aktiv tävlingsidrott finns idag: 3 isjaktsklasser i Sverige

• XV-isjakt
• DN-isjakt
• Ice Optimist

XV-isjakt

I XV isjakten seglar man två personer och det är den största isjakten som man tävlar med i Sverige. XV-jakten är bakstyrd. Årligen arrangeras Europamästerskap och Svenskt mästerskap.

DN-isjakt

Världens mest spridda isjaktsklass. DN-isjakten är framstyrd. För DN-isjakt arrangeras VM, som kallas Gold Cup, vartannat år i Europa och vartannat i Nordamerika. I Europa arrangeras även årligen Europamästerskap och i Sverige SM.

DN-isjakten är även en aktiv junior klass och junior VM för DN-juniorer och IceOptimister arrangeras årligen.

Ice Optimist

Ice Optimisten är instegsisjakten för barn och ungdomar. IceOptimisten som ser ut som en mindre DN-isjakt med Optimistjollesegel på seglas av seglare i åldrarna 8-15år. Iceoptimisten är med som klass i Juniovärldsmästerskapen i isjaktssegling samt att det arrangeras SM årligen.

Övriga isjaktsklasser

Utöver dessa tävlingsklasser finns flera andra typer av isjakter som seglas i sverige i våra olika föreningar för vilka det inte arrangeras tävlingar de vanligaste av dessa är är Isabella och klass III men det finns även ett antal äldre större akterstyrda isjakter.

Segling med handhållna segel

Till handhållna segel räknas alla former av segling på snö och is där inte riggen är fast monterad i en farkost. Under denna kategori har det skett en stor utveckling av nya konstruktioner av segel och material under de senaste åren och utvecklingen fortgår. Detta innebär att nya tävlingsformer och klasser mycket väl kommer att tillkomma framöver.

Draksegel

Ett aerodynamiskt, femkantigt segel (max 8,8 m2) utspänt av aluminiumrör där seglaren trycker sig in i seglets läsida för minimalt vindfång. Den äldsta och mest anrika klassen i förbundet (med anor från sent 1800-tal) där seglaren står i lä om ett hårt spänt segel som ursprungligen tillverkades i bomullsväv men idag ofta i mylar och andra moderna segeldukar.

Wing(segel)

Ett handhållet segel med bom eller handtag som hålls direkt i händerna utan mekanisk koppling till skridskorna. Klassen tillåter numera både stela ramar och uppblåsbara vingar. Det vanligaste serieproducerade skridskoseglet numera är de uppblåsbara vingar som finns från flera olika tillverkare.

Vintervindsurf

En korsning mellan vindsurfing och issegling där en vanlig vindsurfingrigg (segel, mast och bom) fästs med en ledad mastfot på en is- eller snöbräda utrustad med medar. Vindsurfingsrigg monterad på en specialbyggd isbräda med medar.

Kite

Har ursprungligen utvecklats från fallskärmar. Dagens seglings kite är specialanpassad för att segla med. Seglas på snowboard, skridskor eller skidor. Till skillnad från övriga klasser kan kiten ha en relativt stor "segelyta" samt möjlighet att utnytja vinden mycket högre upp i luften. Med stor segelyta och långa linor kan man därför ofta segla i förhållanden där övriga isseglare står still på grund av för lätt vind och eller trögt före.

Öppen klass

I denna klass är det helt fritt att själv konstruera ett segel där seglaren står på skridskor. Här återfinns exempelvis vingseglet, utformat som en ihålig vinge där seglaren står inuti.

Övriga begrepp

• Kärnis: Den homogena, hårda is som bildas direkt på vattenytan och som krävs för säker segling.
• Medar (jakter & vintervindsurf): De tre (till fyra) stålskodda skenor som isjakten vilar på och som skär i isen för att ge styrning och grepp.
• Lämärke & Lovartmärke: De två rundningsmärken som placeras ut i vindens exakta riktning för att skapa kappseglingsbanan.

• Höga skridskor (handhållna segel): Specialskridskor med en skenhöjd på runt 20 cm (se bild ovan på drakseglarel och observera skridskorna). De utvecklades ursprungligen av drakseglare för att kunna segla ett större segel, luta maximalt i svängarna samt lättare ta sig igenom snöpuffar på isen.

De olika tävlingsbanorna för handhållna segel

• Course: En stor kryss-länsbana (triangelbana) på öppen is.
• Short Track Slalom (STS): En intensiv, publikvänlig slalombana med snabba rundningar nära land.
• Långdistans: Distanslopp som sträcker sig över stora delar av sjösystem.

Underlag

• Jämn, hård och snöfri is är det optimala underlaget. Kraftigt snötäcke eller "rutten" is omöjliggör ofta utövande.
• Is- och snökite har fördelen att de, till skillnad från de med-baserade isjakterna, även kan köras på ytor med packad snö, vilket gör att deras tillgängliga aktivitetsyta ofta är större under snörika vintrar.

Övergripande behov

• God sikt och vind. Eftersom idrotten utövas i hög hastighet är fri sikt avgörande för att upptäcka faror som råkar, stöp och andra åkare.

Säkerhetskrav

• På grund av de höga hastigheterna (60- 130+ km/h) krävs stora säkerhetsavstånd till land, öppet vatten och råkar. Starten sker alltid stående vid lämärket där jakterna springs igång. Hjälm, broddar och isdubbar är obligatorisk säkerhetsutrustning för samtliga utövare.

Andra önskemål

• Tydlig israpportering/issäkerhet: Samarbete kring digitala plattformar (t.ex. Skridskonätet) är ett viktigt verktyg för att koordinera var aktiva kan segla säkert. Issäkerhet och kontroll av isen är grundläggande vid all aktivitet.

• Mobil förvaring: Föreningar behöver ofta tillgång släpvagnar för förvaring och transport av isseglingsutrustning, så som isjakter banmaterial mm. under issäsongen.

• Förråd och garage: Isjakter och banmaterial (märken, flaggor, tidtagningsutrustning) kräver torra förvaringsutrymmen under barmarkssäsongen.

• Maskinpark: Föreningar behöver ofta tillgång till fyrhjulingar (alt motorsparkar) för att transportera material och skadade personer på isen, samt räddningutrustning.