En person åker alpinrodel i hög fart nerför en snöig bana, iklädd hjälm, skidglasögon och vinterkläder.

Kälkidrott

Kälkidrotterna inom Svenska Skridsko-, Kälk- och Rullidrottsförbundet (SweSports) utövas på allt från specialbyggda isbanor med avancerade kylanläggningar till pistade alpina backar och terrängbanor i snö. Idrotterna har gemensamt att de bedrivs på kälkar, men skiljer sig åt i både utrustning, banutformning och tävlingsformat. Här hittar du en översikt över idrotterna – alpinrodel, banrodel, bob, naturrodel, skeleton och sledcross (även omnämnd som snowracer) – samt vilka aktivitetsytor och stödytor som behövs för en funktionell och säker miljö för träning och tävling.

Tänk på att

Informationen ska läsas som en vägledning. Det är inte en komplett funktionsbeskrivning för nybyggnation. Kontakta förbundet för mer information.

Kälkidrotterna bedrivs i flera olika typer av miljöer beroende på idrott. Skeleton, bob och banrodel utövas på specialbyggda konstbanor med raksträckor, tekniskt utmanande partier och doserade kurvor. Banorna kan vara byggda i snö, trä eller betong med isunderlag och är ofta utrustade med kylanläggningar för att säkerställa jämna isförhållanden och förlänga säsongen.

Naturrodel skiljer sig genom att banorna anläggs på befintliga vägar eller stigar i bergs- och skogsmiljöer. De är platta, utan höga iskanter eller konstgjorda doseringar, vilket ger idrotten en mer naturnära prägel. Kurvorna är ofta försedda med träplank på utsidan (och ibland insidan), och i vissa banor även på raksträckorna, för att förhindra att åkarna kör av banan.

Alpinrodel och sledcross bedrivs på snöunderlag i pistade skidbackar eller särskilt preparerade banor. Idrotterna kännetecknas av varierande terräng och naturliga hinder som gör dem särskilt publikvänliga.

I Sverige finns i dagsläget anläggningar för kälkidrotter i Hammarstrand, Persåsen och Skellefteå samt en naturrodelbana på Lidingö. Anläggningarna är placerade i norra och mellersta Sverige, ofta i skogs- eller bergsmiljöer samt i anslutning till alpina anläggningar. De används både för föreningsverksamhet, rekrytering och breddidrott samt för tävlingsverksamhet på elitnivå.

Kälkidrotterna utövas främst av barn och ungdomar, men det finns även vuxna och elitutövare som tävlar internationellt. Inom förbundet finns dessutom parabob, som är en etablerad del av den internationella tävlingsverksamheten och gör sporten tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.

Gemensamt för alla kälkidrotter är att anläggningarna måste hålla hög standard både när det gäller säkerhet och funktionalitet, oavsett om de används för träning, breddidrott eller internationell tävling.

Konstbana (Artificial Track): Specialbyggd bana för bob, skeleton och banrodel. Ofta byggda av trä eller betong och utrustad med kylanläggning. Själva ytan på banorna består av ett islager. Exempel: Hammarstrand, Sigulda (Lettland), Altenberg (Tyskland), Innsbruck/Igls (Österrike).

Naturbana (Natural Track): Bana för alpin- och naturrodel som anpassas från befintliga vägar eller stigar. Har platt isyta och saknar konstgjorda doseringar (även om viss lutning kan förekomma). Exempel: Hammarstrand, Umhausen (Österrike), Latzfons (Italien).

Doserad kurva: Lutande kurva som gör det möjligt att hålla hög fart genom svängar.

Startsträcka/startpositioner: Raksträcka i början av banan där åkarna skjuter fart innan första kurvan. Startområdet är gemensamt för idrotterna, medan startpositionerna skiljer sig. Starterna kan ske från olika höjder.

Säkerhetszon: Område utanför banans kant som hålls fritt från hinder för att minimera risk vid avåkning. Kraven varierar mellan idrotter och anläggningar.

Alpinrodel: Kälkidrott på snö i pistade skidbackar eller naturbana. Föraren startar med hjälp av två handtag och paddlar med händerna mot snön för extra fart. Alpinrodel är den variant av rodel som är enklast att arrangera och kan köras fritt som rekreation, motion och träning. Vid tävling används portar som åkarna ska passera.

En alpinrodelåkare i full fart på snöbana styr genom en port märkt med SweSliding. Åkaren bär hjälm och spegelglasögon.

Tävlingsåk i alpinrodel. Foto: Roger Strandberg

Banrodel: Kälkidrott där en eller två åkare ligger på rygg i en specialbyggd kälke. Start sker med hjälp av två handtag, varefter föraren paddlar med spikförsedda handskar mot isen för att öka farten. Körs i konstbanor.

En rodelåkare i blå-gul dräkt och vit hjälm håller i startpinnarna och lutar sig framåt i startposition på isbanan.

Startmoment i banrodel. Foto: Roger Strandberg

Naturrodel: Kälkidrott för en eller två åkare i banor utan konstgjorda doseringar eller höga iskanter. Start sker i sittande position med handtag och paddling mot isen.

Bob: Kälkidrott med två eller fyra åkare (pilot och bromsare) i en större specialbyggd bob. Start sker genom att laget springer igång boben innan de hoppar i. Körs i konstbanor. Förutom två- och fyrmansbob finns även monobob, som körs av en förare och är en olympisk gren för damer.

Två bobåkare med svarta hjälmar skjuter på en blå bob i startögonblicket på isbanan.

Startmoment i bob. Foto: Roger Strandberg

Parabob: Variant av bob anpassad för personer med funktionsnedsättning. Körs i konstbanor med särskilt anpassade bobar. Start sker med hjälp av maskin som ger samma ingångshastighet.

Skeleton: Kälkidrott där åkaren ligger på mage med huvudet först. Start sker genom sprint med kälken framför sig innan föraren kastar sig på kälken. Körs i konstbanor.

En skeletonåkare i blå-gul dräkt och vit hjälm ligger på magen på kälken i hög fart nerför isbanan.

Startmoment i skeleton. Foto: Roger Strandberg

Sledcross: Kälkidrott på snö som underlag i en bana där olika terrängformationer som doserade kurvor, terrängvågor och hopp förekommer för att utmana föraren och skapa en rolig åkupplevelse. Vid starten får föraren sparka i gång kälken med en fot mot snön, däremot måste båda händerna samt en fot eller ett knä alltid ha kontakt med kälken.

Utformning

Konstbanor (Artificial Tracks)

Internationellt byggs konstbanor för bob, skeleton och banrodel i längder på cirka 1 200–1 650 meter. Banorna är uppförda i betong eller trä och belagda med is, ofta med kylsystem för att förlänga säsongen. Banorna innehåller raksträckor, doserade kurvor och startområden. Banbredden ligger vanligen runt 1,2–1,5 meter.

Konstbanan i Hammarstrand är byggd som ett dike där kurvorna doseras med hjälp av träplank. På raksträckorna används plankkanter eller cementblock som avgränsning. Banans yta byggs upp med snöbruk (en blandning av snö och is) som läggs på i cirka en halv decimeters tjocklek i kurvorna och på de rakor som inte är i betong. Snöbruket jämnas till med spadar och hyvlar och spolas därefter med vatten i flera lager tills en jämn isyta skapas.

För detaljerade specifikationer hänvisas till bilagorna IBSF Track Rules – Skeleton & Bob och FIL International Luge Regulations – Artificial Track.

Naturbanor (Natural Tracks)

Byggs på befintliga vägar eller stigar i bergs- eller skogsmiljöer. Har en platt isyta och saknar konstgjorda doseringar, men kan ha naturlig lutning. Längden varierar vanligen mellan 800–1 200 meter. Säkerhetszoner och skyddsnät är en del av utformningen.

Naturbanan i Hammarstrand är cirka 1 000 meter lång och används i dag för både alpinrodel och sledcross. Till skillnad från den ursprungliga naturrodelbanan spolas dagens bana med is för att skapa ett jämnare underlag.

Se bilagan Alpinrodel och Naturrodel – Anläggningsbeskrivning för mer detaljer.

Alpinrodel

Körs på snö i pistade skidbackar eller naturbanor. Vid tävling stakas banan med portar. Längd och utformning varierar beroende på backe.

Se bilagan Alpinrodel och Naturrodel – Anläggningsbeskrivning för mer detaljer.

Sledcross (Snowracer)

Körs i preparerade snöbanor som kan innehålla doseringar, terrängvågor och hopp. Längden varierar men banorna är kortare än konst- och naturbanor. Flera åkare kör samtidigt, vilket ställer särskilda krav på säkerhet.

Se bilagan Riktlinjer för att arrangera tävling i Kälke för mer detaljer.

Säkerhetskrav

Alla kälkidrotter kräver tydliga säkerhetszoner runt banan. Dessa kan bestå av isvallar, skyddsnät eller fria ytor som minimerar risk vid avåkning. Kraven varierar mellan idrotterna och är reglerade i nationella och/eller internationella bestämmelser.

Andra önskemål

  • Tillgång till kortare startspår/startbaneanläggning för start- och teknikträning.
  • Enklare banor för rekrytering och breddverksamhet (naturrodel, sledcross, alpinrodel).
  • Belysning för kvällsträning.
  • Is- och snöpreparering för jämna underlag.
  • Permanent förvaring av banunderhållsutrustning.
  • Tillgänglighetsanpassning av startområden för parabob.
  • Bildskärm för att projicera aktivitet i banan och publicera resultat.

Utrustningsförvaring och förråd

Förvaring av kälkar, reservdelar, käppar, säkerhetsutrustning, banmarkeringar, ljud- och kommunikationsutrustning är viktigt för att underlätta träning och tävling. Tillgång till lättåtkomliga förråd i både start- och målområde underlättar logistiken.

Serviceutrymmen

Vid isbanor behövs ytor för kylsystem och banunderhållsutrustning som ismaskin, snöslunga och redskap. Dessa funktioner är inte alltid synliga för utövare och publik, men är nödvändiga för att anläggningen ska fungera. Utrustning för eltidtagning och belysning är en förutsättning för att kunna genomföra träning och tävling vid anläggningen.

Dopningskontrollrum

Ska finnas på anläggningar där tävlingar arrangeras, enligt gällande standard för antidoping.

Transportvägar

Effektiv transport mellan start och mål är önskvärt för att skapa ett smidigt tränings- och tävlingsflöde. Det kan handla om transportvägar för kälkar eller enklare lyftlösningar tillbaka till starten (till exempel anpassat liftsystem).

Publik- och funktionärsytor

För att åskådare och funktionärer ska kunna följa tävlingen behövs säkra ytor med god sikt längs banan. Dessa ytor ska placeras så att de inte påverkar åkarnas säkerhet.

Samlingslokaler

Gemensamma utrymmen för möten, administration, prisutdelningar eller enklare caféverksamhet är önskvärda för att skapa social samvaro och stärka föreningslivet.

Tillgänglighet

För parabob är tillgänglighetsanpassning viktig, särskilt i start- och målområden samt i omklädnings- och samlingsytor. Vändzon och samlingsplats för transporter av aktiva och kälkar i anslutning till start- och målområde.

Hammarstrand

Hammarstrand är den enda platsen i Sverige där internationellt godkända tävlingar i kälkidrott har arrangerats. Konstbanan invigdes 1964 och har stått värd för både världsmästerskap och europamästerskap. Banan var ursprungligen 1 200 meter lång med potential för 1 500 meter, men har kortats för att anpassa farten.

På grund av klimatförändringar används anläggningen i begränsad omfattning för träning och tävling i banrodel, bob och skeleton. I anslutning finns även en 1 200 meter lång naturbana, som gör det möjligt att utöva alpinrodel och sledcross (snowracer). Kombinationen av anläggningar gör Hammarstrand till ett nationellt centrum för kälkidrott, där både elit- och breddverksamhet får plats.

Hammarstrand översiktsbild

Hammarstrand banprofil. Foto: Roger Strandberg

Persåsen

I Persåsen finns två preparerade kälkbanor; en elbelyst bana på cirka 600 meter samt en längre bana på 1250 meter från toppen av Persåsberget. Anläggningen erbjuder både rekreation och tävlingsmoment och är ett exempel på hur kälkidrott kan kombineras med alpina miljöer.

Persåsen Sledcross

Sledcross Persåsen. Foto: Roger Strandberg

Vitbergsbacken

I Vitbergsbacken (Skellefteå) bedrivs träning och tävling i alpinrodel på pistade snöbanor. Anläggningen visar hur kälkidrott kan integreras i befintliga skidbackar och därigenom skapa attraktiva aktiviteter för flera målgrupper.

Kontakt

Svenska Skridsko-, Kälk- och Rullidrottsförbundet – SweSports

08-699 60 00