Klättring

Två väggtyper

Det finns två typer av klätterväggar:

1. Repklättring. Klättraren bär sele och är inknuten i ett rep. Klättraren säkras av en annan person som står på marken. Väggarna är 8-15 meter höga och kan vara inåtlutande (så kallat sva), vertikala eller utåtlutande (överhängande). Högst upp sitter ett toppankare som repet löper genom. Klättraren kan också bli säkrad med en ”autobelay”, en maskin som är monterad högst upp. Klättraren kopplar in sig i ett band som sitter i maskinen. Om klättraren råkar falla matas bandet långsamt ut och klättraren sänks försiktigt ned till marken. Väggar som är utrustade med autobelay kan aldrig vara kraftigt överhängande eftersom klättraren då kommer att pendla ut rejält vid ett fall.
2. Bouldering. Väggarna är ca 4 meter höga och det ligger tjockmattor under (se bilden ovan). Klättring sker utan rep, om klättraren faller landar denne på tjockmattan.

Många anläggningar har båda typerna av väggar i samma lokal. Klättrare brukar ofta växla mellan olika väggar för att få variation i träningen. Autobelay eller bouldering passar bra om klättraren är ensam eftersom det då inte behövs en kamrat som säkrar.

Väggar för repklättring regleras av standarden SS-EN 12572-1. Väggarna får vara hur höga som helst, men en vanlig höjd är 10-14 meter. En återkommande utmaning när klätterväggar ska byggas är att hitta byggnader med tillräcklig takhöjd.

Klättraren får inte riskera att falla ned på föremål som till exempel trappräcken, möbler eller liknande. Vid varje ankare eller säkringspunkt måste det finnas ett fallutrymme som är fritt från hinder och som sträcker sig 2 meter bakåt, 1,5 meter åt varje sida och 8 meter nedåt. Se den gröna zonen på bilden nedan.

Väggen får inte ha sprickor eller hål som inte är avsedda för klättring. Risken finns att fingrar kan fastna. Hål eller glipor som är 8-25 millimeter är inte acceptabelt.

Vid ledklättring finns det definierat i standarden på vilket avstånd säkringspunkterna ska placeras i förhållande till marken. Exempelvis ska det vara 1 meter mellan säkringspunkterna om avståndet till marken är mindre eller lika med 4 meter. Det tillåtna avståndet mellan punkterna varierar sedan beroende på det totala avståndet till marken.

Svenska Klätterförbundet rekommenderar att man använder en falldämpande golvbeläggning i enlighet med 3-meterstestet i SS-EN 1177. Det finns tjocka gummimattor som är särskilt tillverkade för klätterväggar och som ligger permanent på golvet. Om klätterväggen ligger i en gymnastiksal som används till flera sporter kan det vara svårt att ha ett sådant falldämpande golv, då kan man tillfälligt dra fram en tjockmatta medan klättring sker.

En egen standard för autobelay var under 2025 på gång att tas fram av CEN. Svenska Klätterförbundet och Klätteranläggningarnas Branschorganisation (KABO) har dessutom publicerat säkerhetsrekommendationer för autobelay som främst riktar sig till väggägare.

Väggar för bouldering

Regleras av standarden SS-EN 12572-2. Den maximala höjden för boulderväggar är 4,5 meter över den skyddande tjockmattan nedanför väggen. Om det är möjligt att klättra upp och stå ovanpå väggen får höjden inte överstiga 4 meter.

I många klätterhallar är boulderväggarna inte alltid så höga, det händer att väggarna sträcker sig 3,5-4 meter ovanför tjockmattan. Om väggarna är till för barn kan det till och med räcka med 3 meter.

Tjockmattan måste täcka en yta som breder ut sig tillräckligt åt alla håll som klättraren kan tänkas falla. Den ska sträcka sig minst 2,5 meter åt sidorna och minst 2,5 meter från klätterväggens yttersta kant. Se den gröna ytan på bilderna ovan. Tänk även på att stora grepp och tillfälligt fastskruvade trävolymer påverkar måttet, om en volym sticker ut 60 cm bör tjockmattans utbredning vara 2,5 + 0,6 = 3,1 meter som minimum.

Standarden ställer även krav på tjockmattornas dämpningsförmåga. Det finns särskilda tjockmattor som är avsedda för bouldering. Dessa är hårdare än de tjockmattor som brukar finnas i gymnastiksalar och ligger permanent på golvet, de är för tunga för att flyttas runt gång på gång.

Det går även att använda traditionella tjockmattor, till exempel om boulderväggen ligger i en gymnastiksal, men det är inte att rekommendera.

Precis som med väggar för repklättring får boulderväggar inte ha sprickor, glipor eller hål som fingrarna kan fastna i.

Väggtillverkare och inköp

Det finns svenska väggtillverkare, men ofta vänder sig köparen till ett utländskt företag i till exempel Bulgarien, Tyskland eller Slovenien.

I regel köper man en klättervägg som en paketlösning med allt inkluderat: vägg, grepp, installation, tjockmattor med mera. Kunden betalar per kvadratmeter klätteryta. Väggföretaget hjälper kunden att göra ritningar och tar i samråd med kunden fram förslag på hur klätterväggarna ska se ut.

Underhåll

SS-EN 12572 ställer krav på att en vägg ska vara märkt med bland annat tillverkarens namn och installationsdatum. Kunden ska erhålla en instruktionsmanual och teknisk dokumentation om väggen, som till exempel ska innehålla vilka maxlaster konstruktionen och säkringspunkterna håller för. Tyvärr saknar många äldre klätterväggar den här dokumentationen.

Klätterväggar slits, särskilt om de används mycket. En väggägare måste löpande kontrollera väggen och all lös klätterutrustning för att upptäcka eventuella skador eller brister. Ungefär en gång varje eller vartannat år, eller enligt tillverkarens anvisningar, bör det göras en omfattande inspektion av väggen då hela konstruktionen undersöks. Svenska Klätterförbundet kan utföra sådana inspektioner genom underentreprenörer. Det är också vanligt att väggtillverkare utför dem.

Svenska Klätterförbundet har tagit fram riktlinjer som ställer några minimikrav på inspektionsföretagen samt rekommendationer för hur en inspektion bör gå till och protokollföras. I riktlinjerna finns även tips på hur klätterväggar som saknar dokumentation kan bedömas.

Utöver inspektioner så kan en anläggning även bli certifierad av Svenska Klätterförbundet. Det är en form av kvalitetssäkring som gäller ett år i taget. Vid en certifiering ställer klätterförbundet lite fler krav än vad standarden gör, till exempel att det bör finnas falldämpande golv nedanför repväggar och att utövarna ska ha gröna eller röda kort.

Tävlingsväggar

Det finns tre olika tävlingsgrenar:

• Lead: Repklättring. Det gäller att komma så högt upp som möjligt. Klätterlederna byggs så att de blir allt svårare ju högre upp man kommer. Varje grepp ger poäng.
• Boulder: Även här gäller det att komma så högt upp som möjligt. Till skillnad från de andra grenarna får klättraren, inom en viss tidsgräns, göra flera försök.
• Speed: Klättraren säkras med autobelay. Det gäller att klättra så fort som möjligt. Tidtagning sker. Alla speedväggar måste se likadana ut: Man sätter upp en särskilt utvald serie grepp på väggen och greppen ska placeras i ett bestämt mönster.

För att skapa bra förutsättningar för tävlingar måste man tänka på klätterväggarnas utformning, men också ur lokalen i övrigt ser ut. En vägg för lead måste ha ordentlig höjd och ha överhängande partier. En bouldervägg bör ha rejäl bredd och varierad lutning.

Hur lokalen är anpassad är minst lika viktigt. Det måste finnas ett utrymme där de tävlande kan hållas i isolering och som är avskilt, eller som enkelt kan skiljas av från den övriga hallen. I isoleringen bör det finnas möjlighet till uppvärmning och vara nära till en toalett.

Vid tävlingar i lead behöver man helst kunna köra en skylift i hallen. Den behövs när lederna ska byggas.

Om tävlingen kommer att locka många åskådare måste det förstås finnas en lämplig plats för publiken. Det är också viktigt att få till bra ljus, till exempel genom att fästa strålkastare i taket som lyser mot väggen.

Klubben sköter driften av hallen på ideell basis, förutom städningen som sköts av en städfirma. Medlemmarna får långtidshyra nyckelbrickor och kan själva ta sig in i lokalen, som är öppen alla dagar kl 06-22. Icke-medlemmar eller människor som är på tillfälligt besök kan hyra en nyckelbricka över dagen på Tempobutiken i Brodalen. Hallen är ett bra exempel på hur man kan lösa inträdet på en anläggning som saknar personal, i det här fallet genom samarbete med en lokal butik.

När hallen byggdes tog planering och arbete två år. Budgeten för byggnationen var cirka 4,4 miljoner och finansierades genom sparade pengar inom klubben tillsammans med bidrag från bland annat Arvsfonden och Riksidrottsförbundet.

Boulderhallen har blivit mycket populär. Bohusläns KK har kunnat starta fler barngrupper, fått fler medlemmar och större intäkter. Hallen har också inneburit en vitamininjektion för bygden, klättrande turister kommer ofta på besök. Ett par av entreprenörerna som anlitades för att bygga huset var lokala företagare.