Motorsport

Idrottsmiljöer för motorsport avser de banor eller områden där Svenska Motorsportförbundets (Svemo) sporter utövas. Dessa miljöer varierar stort beroende på sport, nivå och geografisk placering. Anläggningstyperna sträcker sig från skogsområden och vattenytor till asfalterade banor och isbelagda ytor.

Varje sport har specifika krav på sina banor och flera sporter skiljer även på olika nivåer av banor. Internationella förbund har egna krav och i vissa fall används dessa även för nationellt godkännande. Banregler återfinns antingen i sportens specialreglemente (SR) eller som separata banföreskrifter.

Motorsporten engagerar utövare i alla åldrar, från barn och ungdomar till vuxna på motions-, bredd- och elitnivå. Barn och unga är särskilt aktiva inom exempelvis motocross, trial och minimoto, där anläggningarna ofta är belägna i landsbygdsmiljöer med tillgång till skog eller öppna ytor. Sporterna på vatten så som rundbana och watercross kräver tillgång till sjöar eller kustnära vatten, medan roadracing och dragracing utövas på asfaltsbanor i eller nära tätorter.

Förutsättningarna för att etablera och driva en anläggning varierar beroende på marktyp, tillgång till infrastruktur och omgivningspåverkan såsom buller, naturvärden och säkerhet. Vissa anläggningar är permanenta medan andra är tillfälliga och uppbyggda för enskilda evenemang. Ofta äger och ansvarar föreningarna själva sina anläggningar.

Alla banor och områden måste besiktas och godkännas. Vissa sportar har särskilda banbesiktare utsedda av respektive sportsektion. Det är föreningens ansvar att i god tid beställa banbesiktning innan en bana tas i bruk, eller innan ett befintligt godkännande löper ut. Mer information om banbesiktning finns på Svemos webbplats. Anläggningar som är registrerade och innehar banlicens utfärdad av Svemo, finns registrerade i ett tävlingsadministrationsverktyg.

Motorcykelsporter

Enduro: Motorcykel i terräng där förare kör långa sträckor med varierande underlag och hinder. Kräver stora naturområden med tillgång till skog, stigar och tekniska sektioner.

Motocross, Backe, Isbana: Motorcykel på bana med jordunderlag, hopp och kurvor. Kräver en specialbyggd bana med säkerhetszoner och publikytor.

Trial: Motorcykel används för att ta sig över tekniska hinder med precision. Kräver kompakt yta med konstgjorda eller naturliga hinder.

Asfaltssporter

Roadracing: Är en hastighetstävling med motorcyklar på asfalterade banor med kurvor och raksträckor, ofta permanenta racingbanor.

Dragracing: Är en rak accelerationstävling mellan två fordon över en kort distans (vanligtvis 1/4 engelsk mil) på en rak, asfalterad bana.

Supermoto: Kombinerar asfalt- och grusunderlag med hopp och kurvor, och körs på banor som blandar kartingliknande asfaltpartier med motocrossliknande grussektioner.

Minimoto: Roadracing i miniatyrformat med små motorcyklar, oftast på banor med slät asfalt, liknande kartingbanor.

Track Racingsporter

Speedway: Är en motorcykelsport där fyra förare tävlar på en oval grusbana utan bromsar, vanligtvis 250–425 meter lång.

Isracing: Är en variant av Speedway som körs på isbelagda ovalbanor med dubbdäck, ofta på frusna sjöar eller is-arenor.

Flat Track: Är en amerikansk ovalracing på jord- eller grusbanor, där motorcyklar körs med hög fart och kontrollerad sladd genom kurvorna.

Long Track: Liknar Speedway men körs på mycket längre banor (350–1300 meter), man har också växellåda. Körs ofta på gräs- eller grusunderlag, ibland tillfälligt uppbyggda på travbanor eller fält.

Snöskotersporter

Skotercross: Snöskoter körs på bana med hopp och kurvor. Kräver preparerad snöbana med säkerhetszoner.

Watercross (snöskoter på vatten): Snöskoter som körs över vattenyta. Kräver tillgång till sjö eller damm med säkerhetsanordningar.

Vattenracing

Aquabike: Vattenskoter som körs på bana med bojar. Kräver vattenyta med tydlig banmarkering och säkerhetsbåtar.

Motosurf: Motoriserad surfbräda körs på bana på vatten. Kräver lugn vattenyta och bana avgränsad med bojar.

Offshore: Racerbåtar körs över öppet hav eller stora sjöar. Kräver stora vattenområden och logistik för säkerhet.

Rundbana: Båt körs på sluten bana. Kräver vattenyta med tydlig banstruktur och säkerhetsorganisation.

Svävare: Svävare som körs över både vatten och land. Kräver öppna ytor med möjlighet till blandad terräng.

Säkerhet

För att motorsporten ska vara trygg för alla krävs säkra anläggningar, visionen är att ingen ska skada sig för livet. Svemo arbetar systematiskt med att höja säkerheten genom fyra centrala fokusområden för att skapa en trygg miljö för förare, funktionärer, publik:

• Säker banutformning och kontinuerlig dialog med föreningen för att minska risker för olyckor.
• Sjukvårdsberedskap vid träning och tävling – med tydliga krav och uppföljning.
• Utbildning om personskador, särskilt svårupptäckta som hjärnskakningar, för att öka medvetenheten hos förare.
• Stöd till föreningar i deras säkerhetsarbete, så att varje anläggning kan hålla hög standard.

Med anledning av att det inom Svenska Motorsporförbundet bedrivs många olika typer av motorsporter krävs det även många olika typer av aktivitetsytor. Nedan följer en kortfattad sammanställning över de aktivitetsytor som krävs för respektive sport.

Generella anläggningsbehov

Belysning

Belysning på permanenta banor skapar goda förutsättningar för träning och tävling kvällstid.

Miljöstation

För avfallshantering och källsortering för olika typer av avfall.

Vattenförsörjning och toaletter

För att kunna bevattna bana och ta hand om publik, utövare och utrustning.

Tillgänglighet och parkering

Parkeringsytor för bilar, släp och servicefordon. Tillgänglighetsnpassningar med exempel ramper eller rullstolsplatser i publikområde.

Brandskydd & första hjälpen

Brandsläckare, brandposter och tydliga utrymningvägar. Första-hjälpen-stationer och tydliga vägar för räddningsfordon.

Kommunikationsinfrastruktur

Internet eller trådlös uppkoppling för exempelvis tidtagningssystem, ibland även radiosystem för säkerhet.

Olika aktivitetsytor

Crossbanor

Crossbanor används inom sporterna Motorcross och Skotercross (Snöskoter). Banorna tar stora markytor i anspråk och är ofta belägna i landsbygdsmiljö.

Crossbanor är en specialbyggd bana med jordunderlag, hopp, doseringar, raksträckor och kurvor. En typisk bana är mellan 500-2000 meter lång och 5-6 meter bred. Säkerhetszoner behövs för att undvika olyckor. Vid särskilda riskområden används nät, staket eller andra barriärer. Det är även viktigt att planera så att räddningsfordon snabbt kan ta sig in på banan. Utöver det behövs publikytor i form av läktare eller utsiktsplatser med god utsikt över banan.

Skotercross körs på likande typer av bana som Motocross, men där underlaget är av snö. Oftast är banorna byggda som tillfälliga, banlängder varierar mellan 300-1000 meter och banbredd mellan 4-10 meter beroende på tävlingsklass.

Enduro- och trialområden

Naturliga terrängområden med varierande underlag och hinder. För Enduro krävs stora naturområden med tillgång till skog, stigar och tekniska sektioner. En bana består normalt av ett varv på ca 50-80 km med transportsträckor som binder ihop flera specialprov (3-4 per varv), ibland kompletterat med extremprov samt en central serviceplats för bränsle och underhåll.

Inom Trial krävs en motorcykel specialbyggd för att ta sig över tekniska hinder med hög precision. Trial kräver kompakt yta med konstgjorda eller naturliga hinder, kan köras både utom- och inomhus. Banans totala körsträcka bör vara minst 10 km och om flera varv ska köras så får slingan inte understiga 3 km. Banan är tydligt markerad i terrängområdet.

Ovalbanor

Speedway, Isracing, Flat Track och Long Track utförs på ovalbana med grus, is eller gräs.

Banor för Speedway ska vara mellan 250-425 meter långa. Bredden i kurvorna ska vara minst 14 meter, (15m om banlängden överstiger 350m) och minst 10 meter på raksträckor. Underlaget ska vara jämnt, dammfritt och ge bra grepp. doseringar i kurvorna förbättrar säkerhet och fart. Start och målområde ska vara tydligt markerat och utrustat med elektronisk tidtagning. Banan omges av säkerhetsstaket och publikytor.

Isracing är en variant av Speedway som körs på isbelagda ovalbanor, ofta sjöar eller arenor. Däcken har en speciell utformning utan mönster, men där sylvassa nabbar, som inte får överstiga 28mm i längd skruvas genom däckstomen. Banorna ska vara mellan 230-400 meter långa och 11 meter breda både i kurvorna och på rakorna.

Flat Track är amerikansk ovalracing på jord- eller grusbanor, där motorcyklarna liknar traditionella Motocross och Enduro motorcyklar. Banorna som används för Flat Track i Sverige är Speedwaybanor, så längden varier mellan 250-425 meter.

Long Track liknar även det Speedway, men körs på längre banor mellan 350-1300 meter, med grus- eller gräsunderlag, oftast tillfälligt uppbyggda på travbanor eller fält.

Asfaltbanor

Roadracing och Minimoto körs som hastighetstävlingar på asfalterade banor med kurvor och raksträckor, oftast permanenta racingbanor. Roadracingbanan är vanligtvis 2,5-4,5 km per varm och minst 8-12 meter i bredd och minimoto körs vanligen på kartingbanor som är 400-1200 meter långa och 6-8 meter breda. Här finns avåkningszoner och barriärer, ofta däckbarriärer på minimotobanor. Även skyddsräcken finns på en roadracingbana men de är placerade långt från banan för att minska risken vid avåkning.

Supermoto är en tävlingsform som körs på kombinerar asfalt- och grusunderlag med hopp och kurvor, körs på banor som blandar kartingliknande asfaltpartier med motocrossliknande grussektioner. Banan är vanligtvis 800-1600 meter per varv och 6-10 meter breda. Det finns barriärer och avåkningszoner längs banan som en säkerhetsåtgärd.

Dragracing är en rak accelerationstävling mellan två fordon på en rak, asfalterad bana över en kort distans, vanligtvis 1/4 engelsk mil (motsvarande 402.33 meter) och 9-12 meter bred för två körfält. Här behövs även avåkningszoner och en bromssträcka på upp till 800 meter samt skyddsräcken och barriärer.

Vattenracingbanor

För Aquabike, Motosurf, Offshore, Rundbana, Svävare och Watercross krävs tillgång till sjö, hav eller damm, med möjlighet till tydlig banmarkaring och säkerhetsorganisation.

Aquabike är en fartfylld vattensport där förare tävlar på kraftfulla vattenskotrar i olika discipliner. Sporten kombinerar hög hastighet, teknisk körning och fysisk uthållighet – ofta med väldigt snäva svängar på banor nära land, vilket gör den mycket publikvänlig. Banan märks upp med bojar och varje varv är 1200-2000 meter med ett mellanrum mellan 12-30 meter mellan bojarna.

Motosurf innebär att man står på en surfbräda med inbyggd motor (förbränningsmotor eller eldrift) och styr hastigheten själv via ett handtag med gasreglage. Man behöver varken vågor eller vind men lugna vattenytor är att föredra. Även motosurfbanan märks upp med bojar och varje varv är 300-800 meter med ett mellanrum mellan 8-20 meter mellan bojarna.

Offshore är en motorbåtsport som utspelar sig till havs eller på stora sjöar, ofta över långa distanser. Det är den mest långdistansinriktade sporten inom vattenracing och skiljer sig mycket från övriga sporter. Offshorebanan är mellan 10-100 km långa, lite beroende på om det körs flera varv eller från A till B.

Rundbana inom båtsport är en fartfylld och teknisk disciplin där motorbåtar tävlar på en bana med tydligt markerade bojar, ofta i form av en oval eller annan sluten bana på vatten. Banan är vanligtvis 1200-2000 meter med ett avstånd på 12-30 meter mellan bojarna.

Svävare är ett luftkuddefordon som svävar ovanför underlaget och kan köra på både vatten, gräs, sand och asfalt. De saknar direkt kontakt med marken, vilket gör styrning och bromsning annorlunda jämfört med vanliga båtar. Banan är ca 600-1200 meter med 8-20 meter mellan bojarna.

Watercross är en spektakulär motorsport där förare kör snöskotrar på vatten – ofta över sjöar eller älvar på en bana med svängar, hopp och slalomliknande moment. Trots att skotrarna är byggda för snö, modifieras de för att kunna "plana" på vattenytan utan att sjunka. Banan är ca 600 meter lång.

Utrymme för en depå

Ytor där tävlingsfordonen kan ställas när de inte tävlar på banan.

Parkering

Parkeringsytor för publik, och de många och i flera fall stora transportfordon som krävs för att transportera tävlingsfordonen.

Omklädningsrum

Omklädningsrum med duschmöjligheter för både killar och tjejer då det i flera fall körs tävlingar med både killar och tjejer samtidigt.

Yta för servicefordon

Stora ytor för de fordon som krävs för banunderhåll.

Klubbhus

Klubbhus är vanligt förekommande vid permanenta anläggningar, där finns ofta kontor, mötesrum och cafeteria.

Verkstad och förråd

Då det går åt många olika typer av fordon för att underhålla en permanent motorsportanläggning krävs det oftast både verkstad och förråd på anläggningen.

Enduro – Gotland Grand National, Hejdeby

Den tillfälliga enduroanläggningen i Hejdeby visar hur man med god planering kan skapa en säker, funktionell och publikvänlig bana från grunden. Trots att infrastrukturen byggs upp varje år, finns tydliga rutiner för säkerhetszoner, publikflöden och miljöhantering där enduroförare från hela världen deltar i ett evenemang som riktar sig till motionärer, juniorer, ungdomar och den yttersta eliten. Hejdeby är exempel på hur även tillfälliga anläggningar kan möjliggöra breddverksamhet och återkommande användning med hög kvalitet.

Motocross – Glimmingebanan, Uddevalla

Glimmingebanan är en permanent motocrossanläggning med internationell standard. Den erbjuder flera bansträckningar för olika nivåer, från nybörjare till elit, samt faciliteter för crosskola och prova-på-verksamhet. Säkerhetslösningar som staket, avåkningszoner och tydlig banmarkering gör den till en trygg plats för både träning och tävling. Anläggningen är ett nav för motocross i regionen och ett exempel på hur en bana kan stödja både bredd och spets.

Offshore – Östhammars SS

Anläggning vid vattnet är välutrustad med ramp, bryggor, funktionärsområden och publikplatser. Säkerhetsarbetet är integrerat i banläggningen och klubbhuset är anpassat för både tävling och utbildning. Miljöplanen omfattar avfallshantering, sanering och underhåll av faciliteter. Ett exempel på hur en båtmarina kan utvecklas till en hållbar och inkluderande arena för föreningslivet.

Roadracing – Gelleråsen Arena, Karlskoga

Gelleråsen är Sveriges äldsta permanenta racingbana och är en komplett motorsportanläggning med modern säkerhetsinfrastruktur, miljöanpassade lösningar och god tillgänglighet. Banan är utrustad med avåkningszoner, barriärer och tekniska system för övervakning. Utöver tävlingsbanan finns övningsområden, verkstad, restaurang och konferenslokaler – vilket gör arenan användbar för både utbildning, träning och publika evenemang. Ett föredöme i hur en racinganläggning kan vara öppen för breddverksamhet.

Snöskoter – Höghedens Motorstadion, Älvsbyn

Anläggningen är byggd för att klara varierande vinterförhållanden, med god dränering, snölagring och underhållsrutiner som säkerställer banans kvalitet. Funktionärsområden, publikytor och uppvärmda faciliteter gör den användbar även under kalla dagar. Klubben har en stark ungdomsverksamhet och erbjuder träning året runt. Ett exempel på hur en snöskoteranläggning kan vara robust och långsiktigt hållbar.

Speedway – Västervik Motorstadion

Motorstadion i Västervik har en bana med hög säkerhetsstandard, med fjädrande nätstaket kompletterat med lufstaket i kurvorna. Publikfaciliteterna är tillgängliga och anpassade för olika behov, och anläggningen har goda transportförbindelser. Ett exempel på hur en speedwayarena kan kombineras med lokal förankring och tillgänglighet för både publik och föreningsliv.

Trial – Kungsbacka Trialklubb

Klubben har två träningsområden – ett i skogsterräng och ett inomhus – vilket möjliggör verksamhet året runt. Banan är utformad med varierande svårighetsgrad, vilket gör den lämplig för både nybörjare och elit. Anläggningen används av juniorlandslaget och har en stark ungdomsverksamhet. Ett exempel på hur en trialanläggning kan främja tränings- och tävlingsverksamhet.

Att driva en motorsportanläggning innebär ett stort ansvar, inte bara för säkerheten, utan också för miljön. Därför är miljöcertifiering ett krav för att få banlicens inom Svemo. Genom certifieringen visar föreningen att den tar ansvar för sin påverkan på natur och omgivning och arbetar strukturerat med ständiga förbättringar.

Certifieringen bygger på en miljörevision där föreningens miljöombud, tillsammans med Svemos distriktsansvariga, går igenom anläggningens rutiner och åtgärder. Fokus ligger bland annat på:

• Avfallshantering och kemikalieförvaring
• Bullerbegränsning och hänsyn till närboende
• Skydd av mark och vatten
• Löpande uppföljning och förbättring

Miljöcertifieringen är inte bara ett krav – det är ett verktyg för att utveckla anläggningen på ett hållbart sätt. Tillsammans skapar vi en motorsport som tar ansvar – idag och för kommande generationer.

Biologisk mångfald på motorbanor

Flera aktörer, bland annat Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur, Nationalnyckeln och länsstyrelser, har lyft fram motorbanors unika potential att bidra till ökad biologisk mångfald. Detta har även bekräftats i professionella studier.

En viktig anledning är att banområden ofta är några av de sista markerna som hålls öppna. Inom naturvården talar man om kontinuerlig störning – att marken då och då påverkas så att ingen enskild växtart tar över. Just denna typ av miljö skapar goda förutsättningar för många växter och insekter som är beroende av ljusa, varma och varierade habitat.

Motorbanor har dessutom ofta:

• Topografiska variationer som skapar slänter åt flera väderstreck
• Öppna områden av säkerhets- och sikt­skäl, vilket gynnar arter som behöver solljus
• Möjligheter att utveckla ängsytor och andra naturvärden

Svemo arbetar aktivt för att dessa värden ska tas tillvara. Målsättningen är att etablera kunskapen om biologisk mångfald i hela organisationen och att ge klubbarna stöd i hur anläggningarna kan skötas för att gynna naturen ytterligare.

Det finns utbildningsmaterial med generella skötselråd, och när tid och resurser tillåter genomförs även platsbesök där platsspecifika skötselplaner tas fram i samråd med klubben.