Rugby

Rugby har länge varit en sport där laganda och respekt står i centrum. Svenska rugbyklubbar samlar spelare från hela landet, från Skåne till Norrbotten, och erbjuder både ungdomar och vuxna chansen att uppleva en sport fylld av intensitet, sammanhållning och glädje.

Tänk på att

Informationen ska läsas som en vägledning. Det är inte en komplett funktionsbeskrivning för nybyggnation. Kontakta förbundet för mer information.

Rugby är en sport som ställer stora krav på den fysiska miljön där den utövas då spelarnas säkerhet och välfärd är högst prioriterad. Rugby utövas på naturgräs- och konstgräsplaner. Dock måste konstgräsplaner vara besiktigade och godkända av World Rugby.

De flesta rugbyföreningar i Sverige har tillgång till egna, dedikerade gräsplan rugbyanläggningar. Det är vanligt att rugbylagen tränar och spelar matcher på kommunala idrottsplatser, där de får samsas om tider och ytor med andra fotbolls föreningar på vinter säsongen men bara träna på grund av World Rugby regulation 22.

En rugbyplan är typiskt en bred gräsplan, omkring 100 meter lång och 70 meter bred. viktigt att planen är jämn och välskött för att minimera risken för skador.

Förutom själva planen behövs träningsanläggningar som omklädningsrum, gym och rehabutrymmen. Under vinterhalvåret flyttas träningen ofta till inomhushallar eller konstgräsmiljöer där man kan bedriva icke-kontakt varianter. Svenska rugbyförbundets riktlinjer syftar till att göra träning och matchspel så säkra som möjligt.

Klubbhus, caféer och samlingsrum är viktiga i idrottsmiljön. Här möts spelare och ledare för att bygga sammanhållning och klubbkultur. Klubbhuset fungerar ofta som verksamhetens hjärta och används för möten, utbildningar och sociala aktiviteter.

Svensk rugby ska bidra till en livslång, hälsofrämjande livstil, både fysiskt, psykiskt, socialt och kulturellt, för alla baserat på rugbyns värderingar och spel. Rugbyn har som idrott och verksamhet att förhålla sig till de värderingar som gäller för sporten:

Disciplin, Respekt, Integritet, Passion och Solidaritet.

Under de senaste åren har allt fler svenskar fått upp ögonen för rugby, mycket tack vare sportens inkluderande atmosfär och dess internationella gemenskap. Oavsett om du är nyfiken nybörjare eller rutinerad spelare är svensk rugby en plats där alla är välkomna och där kamratskapet står i fokus.

Rugby är en genuin "Sport för Alla", oavsett kön och bakgrund.

Inom Rugbyn finns många olika begrepp, oftast med sin grund i engelskan, som kan vara bra att känna till för att bättre förstå vår verksamhet och anläggning. Se länkar i sidospalten till World Rugbys webbsidor med förklaringar av begrepp och detaljer för spelplanen.

Arenatyp

Oavsett vilken nivå av rugby som spelas kommer planens typ att falla inom en av två kategorier:

  • Matcharena
  • Träningsarena

Matcharenor

En dedikerad rugbystadion kommer sannolikt att ha avsevärt färre användningstimmar än en arena för flera sporter, som i sin tur vanligtvis har lägre nyttjandegrad än ett offentligt område.
Användningsnivån bör vara den primära drivkraften bakom både planens utformning och underhållsregim.
Vid byggnation av en inomhusanläggning eller en anläggning med tak rekommenderar World Rugby starkt en minsta höjd på 37 m från planens yta till bärande konstruktioner/tak, för att minimera risken för att bollen träffar taket.

Träningsarenor

Träningsarenor förväntas tåla en betydligt högre användningsnivå än matcharenor och bör utformas och underhållas därefter. Det är avgörande att säkerställa att träningsarenor håller hög kvalitet, eftersom spelare vanligtvis tillbringar mer tid med träning än med matchspel. På elitnivå kan träning utgöra upp till 90 procent av en spelares exponering.

För träningsarenor där särskilda aktiviteter är avsedda att genomföras (till exempel områden för klungmaskiner) kan ytterligare överväganden krävas för underlaget, med hänsyn till det sannolika slitaget.

Om ett konstgräsunderlag installeras måste det uppfylla Regulation 22 för att få användas för rugby. Regulation 22 gör ingen åtskillnad mellan tränings- och matcharenor eller mellan olika nivåer av spelet.

Mått och utformning

Mått

Matcharenor måste uppfylla Lag 1 i Spelreglerna. Förbund har rätt att tillåta mått utanför de intervall som anges i Lag 1 för icke-internationella matcher. Om en internationell match ska spelas på en arena som inte uppfyller måtten i Lag 1 måste dispens sökas och fås från World Rugby.
Vid mätning av planens mått gäller följande:

  • Sidlinjerna (touchlines) ingår inte vid mätning av bredden
  • Mållinjerna (try‑lines) mäts som en del av in‑goal‑områdena och inte som en del av planens längd
  • 22-meterslinjen ingår i 22‑metersområdet (mållinjen gör det inte)
  • 10‑meterslinjen mäts från mittpunkten av halva planen, och 10‑meterslinjen ingår inte i denna mätning

Ytterligare utrustning

För matcharenor krävs följande ytterligare utrustning:

Målstolpar
Rugbymålstolpar ska uppfylla Lag 1 i Spelreglerna. Den rekommenderade höjden på målstolpar är 13–17 m och de ska uppfylla standarden EN16579.
Målstolpar ska installeras i hylsor nedgrävda i marken. Dessa hylsor ska vara tillräckligt djupa för att säkert förankra stolparna och säkerställa att de inte utgör någon risk för spelare vid kraftig vind.
Om hylsor används på konstgräsplaner ska locken täckas med exakt samma produkt (stötdämpande lager, matta och ifyllnad) som resten av planen när stolparna inte är på plats och andra sporter spelas.
Förbund kan tillåta rugbymålstolpar som är placerade utanför planen för att undvika behovet av nedgrävda hylsor.

Stolpskydd
Skydd ska sträcka sig minst 1,5 m upp från marken och får inte vara tjockare än 300 mm från stolpens yttre yta i någon riktning. Skydden ska testas enligt ASTM F3146 och ha en kritisk fallhöjd på ≥ 1,3 m.

Flaggor
Flaggor som markerar hörnen av in‑goal‑områdena ska placeras i skärningspunkten mellan relevanta linjer. Alla andra flaggor ska placeras minst en meter bakom sidlinjen. För träningsplaner kan dessa, tillsammans med annan specifik utrustning, också krävas.

Säkerhetszoner (run‑offs)
World Rugby rekommenderar starkt en minsta säkerhetszon på fem meter runt alla rugbyplaner. Detta kan reduceras, men endast om en fullständig riskbedömning genomförs och åtgärdas för att säkerställa att inga ytterligare risker uppstår för spelarna. World Rugby kommer generellt inte att tillåta att internationella matcher spelas på arenor med säkerhetszoner mindre än 3,5 m.
Om möjligt bör säkerhetszonens yta vara densamma som planens yta. Om så inte är fallet ska det vara tydligt för spelarna att de rör sig över till ett annat underlag.
Om konstgräs används i säkerhetszonerna måste det uppfylla World Rugby Regulation 22. Vissa krav är lättade för säkerhetszoner. För tydlighetens skull ingår inte in‑goal‑områdena i säkerhetszonerna.

World Rugby har förståelse för den vanliga önskan att placera en rugbyplan inom en löparbana. Vid planering av sådana projekt bör följande beaktas:

  • Löparbanor kan utformas med dubbel radie i kurvorna (se World Athletics tekniska dokumentation), vilket förkortar den tillgängliga gräslängden men ökar bredden. Dessa banor möjliggör en plan som uppfyller Lag 1 inom löparbanan och ger tillräckliga säkerhetszoner utan behov av utbyggnader (förutsatt att en riskbedömning genomförs).
  • För banor med enkel radie i kurvorna är det inte möjligt att få plats med en plan som uppfyller Lag 1 utan hörnförlängningar. Dessa planer uppfyller vanligtvis inte breddkraven i Lag 1 och kräver utbyggnader i hörnen och ibland längs hela sidlinjen.

Orientering

Valet av planens orientering kan ha stor påverkan på spelarnas prestation. Generellt rekommenderas att en matchplan orienteras med mittlinjen (mållinje till mållinje) i en vinkel mellan −75° och 20°, där norr är 0°, på norra halvklotet, och mellan −20° och 75°, där söder är 0°, på södra halvklotet. Detta minimerar solens påverkan på spelarna under användning.
Det är också värt att ta hänsyn till rådande vindriktningar för att om möjligt skydda planen.
I tätbebyggda arenor kan sol och vind vara mindre betydande faktorer, vilket ger större flexibilitet. Det är dock viktigt att beakta möjligheten att odla gräs i dessa arenor och om ytterligare tekniska lösningar (bevattning och växtbelysning) kan behövas.

Dräneringssystem

Överskottsvatten måste avledas från planen på det mest effektiva och snabbaste sättet, särskilt under matchdagar. Ett dräneringssystem möjliggör spel under regniga perioder och minskar skador på gräset.
Dräneringsdesign är ett specialistområde och en erfaren dräneringsexpert bör ingå i projekteringsteamet. Dräneringssystem består vanligtvis av ett nätverk av dräneringsrör som kopplar den genomsläppliga rotzonen till utlopp runt området. Designparametrar som rörmaterial, rördjup, avstånd mellan dräneringslinjer samt typ och djup på återfyllnad anpassas för varje anläggning.
Utformning och byggnation bör inkludera hållbara dagvattensystem (SuDS) för att säkerställa att dräneringsvatten inte överbelastar lokala vattendrag. Nationella och lokala riktlinjer bör konsulteras för att förstå eventuella begränsningar.

Konstruktionsdesign

Den valda konstruktionen avgör planens övergripande prestanda inom flera nyckelområden:

  • Användningsintensitet (timmar) och frekvens (återhämtningstid)
  • Spelbarhet (hårdhet, jämnhet, grepp, hastighet)
  • Säkerhet (hårdhet, grepp)
  • Förutsägbarhet (med målet noll överraskningar, noll inställda matcher)
  • Underhållskostnad

Även om markförhållanden och tillgängliga resurser varierar kraftigt mellan olika länder och platser består en typisk idrottsplan av fyra lager:

  • Rotzonsprofil
  • Bevattningssystem
  • Dränering
  • Underbyggnad

Underbyggnad

Underbyggnaden utgör grunden för idrottsplanen. Det är avgörande att underbyggnaden är noggrant packad för att förhindra framtida sättningar. Generellt ska underbyggnaden och den övre ytan på rotzonen ha samma lutning. Den önskade slutliga lutningen kan variera beroende på design men är vanligtvis högst en procent för elitidrott. Lutningen kan vara från mitten mot sidorna, av kuverttyp eller som ett lutande plan. Jämnheten i underbyggnaden är också kritisk och bör inte avvika mer än 10 mm under en tre meter lång rätskiva.

Klubbhus

Klubbhuset är en central del på många av landets rugbyförenings anläggnignar. De varierar i storlek men används ofta som samlingslokal och teorisal. Kök eller pentry skapar förutsättningar för läger och kioskverksamhet. Klubbhuset fungerar även som kansli för föreningens styrelse, andra ideellt engagerade och personal samt utbildnings möjligheter. Rugbys värdering och tredje halvlek innebär att motståndarlaget får mat efter matchen, då är klubbhuset centrallt i rugbys verksamhet.

Omklädningsrum

Tillgång till omklädningsrum och duschar för olika kön och behov är grundläggande. Det ska finnas separata omklädningsrum för herr, dam samt könsneutrala alternativ.

Domarrum

Ett avskilt utrymme där domare kan förbereda sig, förvara sina tillhörigheter och vila mellan matcher. Även här bör det finnas separata alternativ för kvinnor och män.

Antidopingrum

Ett avskilt utrymme där Antidoping kan testa och förvara sina tillhörigheter. Även här bör det finnas separata alternativ för kvinnor och män och toaletter.

Förvaringsutrymme

Det är viktigt att tänka in förvaringsutrymmen för utrustning. Förvaring av klungmaskin som inte används behöver ske utanför planen.

Trelleborg Rugbyarena

Den nya rugbyarenan i Trelleborg finns i östra delen av staden. Arenan började byggas i april 2023 och stod klar att börja träna på drygt ett år senare. Första seniormatchen spelades i slutet av juni.

Satsningen på en ny rugbyarena stärker Trelleborg som plats och stad för rugby, både när det gäller elitverksamhet och breddidrott. Kommunen och Pingvin Rugby Club, som för två år sedan firade sitt 60-årsjubileum, har sedan många år en tät samverkan i syfte att skapa förutsättningar för att fler kommuninvånare kan leva ett meningsfullt, innehållsrikt och aktivt liv på sin fritid.