Skidor och snowboard

Svenska Skidförbundet har idag cirka 1 200 föreningar spridda över hela landet, fördelade över 11 idrotter som kräver olika förutsättningar. Av dessa är åtta idrotter på snö, backhoppning kan bedrivas på snö under vintern och i plastbacke under sommarhalvåret, rullskidor och grässkidåkning bedrivs enbart på barmark.

Sju av idrotterna utövas i alpina skidanläggningar:

• Alpin utförsåkning
• Snowboard
• Freeski
• Puckelpist
• Skicross
• Telemark
• Speedski

Längdskidor utövas på längdskidanläggningar.

Inom skidsporten finns över 200 alpina skidbackar, och cirka 150 snösäkrade längdskidanläggningar med tillverkad snö, över 1 800 längdskidspår med natursnö (beroende på vinterns förutsättningar) och drygt 50 asfaltsslingor för säker rullskidåkning. I Sverige finns fem backhoppningsanläggningar. Grässkidåkning bedrivs ofta i de alpina skidanläggningarna om underlaget tillåter.

Tack vare tillverkad snö och modern teknik kan man idag utöva snösport i hela landet och skidanläggningar finns i alla län. Modern snötillverkningsutrustning sänker kostnaderna på tillverkad snö och är väldigt effektiv även vid fåtalet minusgrader.

Grundförutsättningarna för idrotterna ser olika ut och nedan kan du läsa mer om varje idrott och dess förutsättningar och krav.

De nära skidanläggningarna, hemmabackarna och snösäkrade längdspåren är viktiga för svensk skid- och snowboardsport. De gör att tillgängligheten ökar och sätter människor i rörelse under vintern, både i och utanför föreningsverksamheten. Anläggningar som lockar till utomhusvistelse är extra viktiga vintertid – en årstid då den genomsnittliga svensken är inomhus 23 timmar om dygnet och endast hälften så aktiva som under övrig tid på året.

Bilagor

Under rubriken ”bilagor” härintill finns rapporter om hållbara längdskidanläggningar och alpina hemmabackar. Du kan också ta del av Svenska Skidförbundets anläggningshandbok för längdskidor.

Inom skid- och snowboardsporten finns det många begrepp som kan vara bra att ha koll på för att bättre förstå anläggningarnas behov. Här några grenöverskidande begrepp.

Snösystem: Hela systemet som möjliggör tillverkad snö: vattenintag, pumphus, rör-, el- och signalsystem, uttagsposter och snökanoner.

Pumphus: Därifrån vatten pumpas från vattenkälla (vattendamm, sjö, å eller annat vattenuttag) vidare ut i rörsystem till snökanonerna via vattenuttagsposter.

Snökanon: Finfördelar vattnet i smådroppar och ger dem en lång luftfärd som kan möjliggöra frysning till snökorn. Två huvudtyper av snökanoner dominerar - fläktkanoner och lansar. Moderna fläktkanoner och lansar kan optimera vattenmängd och antalet aktiva munstycken automatiskt utefter lufttemperatur och luftfuktighet för att hålla en jämn snökvalitet med maximal tillverkningstakt.

Nytillverkad snö = mycket ömtålig innan genomfrysning: Tillverkad snö är mycket hållbar och helt överlägsen natursnö. Men det gäller inte förrän snökornen blivit helt genomfrysta. Gå därför eller åk aldrig över nytillverkad snö utan låt anläggningsägaren avgöra när snön kan planeras ut och nyttjas.

Lagrad/sparad snö: Snö som sparas i hög i slutet av vintersäsongen och förvaras under täckanordningar (sågspån, bark, flis, dukar i isoleringsmaterial). Ofta tillverkar anläggningar som sparar snö extra mycket snö när det är goda väderförutsättningar under vintersäsongen som man sedan lagrar till tidig säsongsöppning nästa säsong eller för att säkerställa snö till en tävling eller evenemang.

Snö- och spårpreparering: Vid snö- och spårpreparering blir snön mjuk och det krävs tid för snökornen att sätta ihop och binda sig med varandra. Ju längre tid som snön kan ges utan belastning efter preparering desto hårdare och hållbarare snöbädd.

Längdskidåkningen sitter djupt rotad i den svenska historien, bokstavligen ända från Gustav Vasas tid (ja, egentligen tidigare än så) och har ett stort folkligt intresse för både att utövas själv och att följas som publik.

Längdskidsportens stora fördel är anläggningens stora tillgänglighet. Alla färdighetsnivåer, från nybörjare till världselit, och alla åldrar, från minsta barn till 65+, kan samsas sida vid sida på en längdskidanläggning som är öppen för alla i princip 24/7. En optimal längdanläggning har därför slingor som passar alla, både enklare och plattare slingor, som mer kuperade och tekniskt krävande.

Skidspår

Det finns två typer av spår, klassiska skidspår för klassisk teknik och fristilsspår för fristilsteknik, så kallad skejting. Många längdanläggningar har båda spårtyperna bredvid varandra, medan en del har enbart den ena typen, och då oftast bara klassiska spår. Hela den preparerade snöytan kallas spårbädd, dvs både de klassiska spåren och fristilsspåren. Spårbädden är normalt ämnad för endast skidåkning. Om det bara finns klassiska spår är det inte tillåtet att skejta över de klassiska spåren.

Om det är dubbla eller flera parallella klassiska spår i samma åkriktning så finns inga regler för hur nära de klassiska spåren ska vara varandra till vardags, men vid tävling enligt internationella tävlingsregler ska det vara minst 1,2 meter mellan spåren. Viktigt att tänka på är att det utanför ytterspåret ska finnas en preparerad snöbädd som ger fast stavfäste. Ett bra riktmärke är att det ska finnas minst 0,6 meter - hälften av det rekommenderade avståndet mellan ett dubbelspår. Fristilsbädden bör vara minst 3 meter bred.

Det finns inga generella regler om att ett skidspår ska åkas moturs eller medurs, på vilken sida de klassiska spåren ska vara om fristilsspåret, eller vilket spår som är omkörningsspår i ett klassiskt dubbelspår. Lokala regler och förutsättningar som avgör. Om det är dubbelspår klassiskt bredvid ett fristilsspår så är rekommendationen att det klassiska spåret närmast fristilsspåret är omkörningsspår. Om bägge klassiska spår är upptagna (eller om det bara finns ett klassiskt spår) görs omkörning i fristilsspåret.

Klassisk teknik

Den klassiska tekniken har funnits i urminnes tider och kan utövas i alla längdskidanläggningar. Ett klassiskt spår kan som enklast göras genom att helt enkelt skida upp det i nysnö, eller så kan man dra klassiska spår med en spårsläde bakom ett dragfordon, såsom en skoter, fyrhjuling eller terrängfordon. Det är dock viktigt att komma ihåg att körning med motordrivet fordon på snö inte omfattas av Allemansrätten, utan man måste tillfråga berörda markägare och grannar om lov innan. I långlopp idag så domineras den klassiska tekniken helt av stakning, vilket även märks vid vardagsträningen ute på landets skidanläggningar. Den kraftfulla stakningen, speciellt i uppförsbackar, ställer stora krav på spårbäddens preparering och hållfasthet och det är extra viktigt att inte dra klassiska spår för långt ut mot kanten så att stavfästet försvinner.

Kuriosa

Måtten som används idag på klassiska spårsättare mellan det vänstra och det högra spåret ska ha satts av Mora-Nisse - flerfaldig Vasaloppsvinnare och svensk skidlegendar. Det var helt enkelt avståndet mellan hans skidor när han stod med skidorna axelbrett under hans fötter.

Fristilsteknik

Fristilstekniken har en betydligt kortare historia, från 1970 och 1980-talen, och det finns fortfarande längdanläggningar som ännu inte anammat möjligheten till fristilsskidåkning. Många motions- och elljusspår som byggdes under 80-talet är för smala för att både kunna erbjuda klassiska spår och fristilsspår sida vid sida. För föreningar med barn och ungdomsverksamhet är det närmast ett krav att kunna erbjuda fristilsåkning och eftersom den även blir allt populärare bland äldre görs moderna längdskidspår idag betydligt bredare för att möjliggöra både klassiskt och fristil samtidigt. Bredare spårgator ger dessutom flera andra fördelar, som tryggare spår, möjlighet till starkare och jämnare belysning och framför allt bättre förutsättningar för att få både natursnö och tillverkad snö att lägga sig just i spårgatan och inte fastna i träden bredvid.

Snösäkrade längdanläggningar

Längdanläggningar som har möjlighet att tillverka snö och på så sätt kan garantera längdskidåkning under vintersäsongen. Finns cirka 150 från Skåne till Norrbotten. Snösäkrade anläggningar tillsammans med asfaltsslinga tar längdanläggningen från en säsongsanläggning till en året-runt-anläggning för längdskidsport.

Asfaltsslingor

Asfaltsslingor dedikerade för motion och rullsport. Med asfalterade slingor skapas en trafiksäker miljö för all rullsport där kroppen är den enda motorn, som rullskidor, pararullsport, cykel, inlines, skateboard och annan rullsport.

Skidstadion

Det område varifrån längdskidor utgår ifrån och vid tävlingssammanhang där start, varvning och mål vanligtvis är. Ofta en större relativt platt yta som möjliggör just start och mål samt varvning vid tävling, men som till vardags är en naturlig plats för samling, gemensam teknikövning eller lek och stafetter.

Skidaktivitetsområde

En yta på eller vid längdskidstadion/längdskidspåren för spontan skidaktivitet, utmaning och övning. Typiskt innehåll är terrängvågor, tunnelbågar, slalomsvängar och snurrhinder. Huvudmålgruppen är barn och ungdomar, men självklart kan även vuxna hitta extra skidglädje och utmaning i skidaktivitetsområdet.

Snölekplats

Vinterns sandlåda där de allra minsta lär sig älska snö. Med kulörta verktyg och leksaker är det bara barnens nyfikenhet och kreativitet som sätter begränsningarna. Att varva skidåkningen med snölek med hink och spade, traktorer, hästar och dinosaurier i en centralt placerad snölekplats kan få det lilla barnet att vilja vara kvar på anläggningen i flera timmar.

Belysning

Belysningen är viktig för längdskidsporten då den bedrivs under årets mörka period där stora delar av fritiden är utan dagsljus. För att ge en trygg upplevelse i skidspåret rekommenderas en medelbelysning med minst 10–20 lux, gärna uppåt den övre delen av intervallet, över hela spårbädden och utan synliga ljussvackor mellan belysningsstolparna; ljusjämnheten (minimumlux/medellux) ska vara över 0,4. Man ska kunna se ansiktet på håll på den som man möter i motionsspåret. På skidstadion rekommenderas minst 30-60 lux i medeltal med en ljusjämnhet över 0,4.

Personer med synnedsättning upplever en väldigt stor positiv skillnad då en anläggning ställt om sin belysning till ljusstark modern belysning.

Vad säger allemansrätten?

Allemansrätten är en frihet under ansvar och med allemansrätten kommer både rättigheter och skyldigheter. Du har rättigheten att få vara nästan överallt i naturen, men du har skyldigheten att visa hänsyn till djur och natur, men också mot andra personer som vistas i naturen. Preparerade skidspår är i första hand ämnade för skidåkning och det är något som fotgängare bör respektera. Om det inte respekteras så visar man inte hänsyn och kan då heller inte hänvisa till allemansrätten.

Spåravgift

Spåravgifter från de vuxna som nyttjar spåren är den viktigaste delen för den ekonomiska hållbarheten i skapandet, underhållet och utvecklingen av längdskidanläggningar. Svenska Skidförbundets rekommendation är spåravgift för vuxna från 21 år, dvs avgiftsfritt för barn och ungdomar upp t.o.m 20 år.

Homologisering

Tävlingar på nationell och internationell nivå som ger rankingpoäng enligt internationella skidförbundets (FIS) regler måste genomföras på homologiserade tävlingsbanor. Det innebär att de uppfyller FIS reglemente avseende banlängder, banbredder och stigningar, men också att de är säkra och att övriga faciliteter som behövs kring en större tävling har förutsättningar att fungera.

Bilagor

Under rubriken ”bilagor” härintill finns rapporter om hållbara längdskidanläggningar.

Alpin idrott har ett flertal discipliner. Gemensamt är att de behöver en alpin skidbacke. Beroende på disciplin ställs olika krav på lutning och längd på skidbacken.

Hemmabacken

Hemmabacken är oftast platsen där man först möter den alpina sporten, alpina föreningar runt om i landet bedriver föreningsverksamhet för barn och ungdomar. Hemmabacken erbjuder ofta bra träningsförutsättningar i unga åldrar och som förening är man beroende av att det finns möjligheter att sätta banor av olika slag i nedfarterna.

De alpina idrotterna som utövas i hemmabacken är alpin skidåkning, skicross, snowboard, freeski, puckelpist, telemark och speedski.

Lift

Lift är en nödvändighet i den alpina skidanläggningen och det finns några olika varianter på liftar. Dessa ska besiktigas med jämna mellanrum för säkerhets skull.

• Ankarlift: Den vanligaste liften i svenska skidanläggningar. När man åker liften står man upp på snön och har en T-bygel som stöd mot rumpan.
• Knapplift: Väldigt lik ankarliften i konstruktion fast denna har en rund tallrik som man har mellan benen för att åka upp för liften.
• Åkband: Vanlig i barnbacken. Funkar precis som det låter, man ställer sig på ett åkband med eller utan åkutrustning på. En väldigt bra lift för nybörjare.
• Sittlift: Mest förekommande i fjällvärlden. Man sitter i en soffa och åker från dal- till toppstation.
• Pomalift: En variant på knapplift fast denna har ett långt aluminiumrör som tallriken sitter på. Äldre variant av lift.
• Ponylift: Vanlig lift i mindre och äldre anläggningar. en vajerlift i knähöjd med plastankare som man tar tag i och håller i för att ta sig upp. Äldre variant av lift.

Liftkortsystem

Vanligast idag är elektroniska passersystem. Fördelen med dessa är att gästen kan köpa sina liftkort digitalt och att man som anläggning får tydlig statistik över sålda liftkort och annan användbar statistik. Svenska Skidförbundet rekommenderar alla anläggningar att använda ett elektroniskt liftkortsystem.

Nedfarter/pister

Nedfart, pist eller backe är själva åkytan i skidbacken. Det är här du tar dig ned på skidor eller snowboard. För att underlätta när natursnö faller eller när man tillverkar snö bör nedfarten vara så jämn som möjligt. Det går då åt mindre snö för att göra själva nedfarten slät och åkbar.

Det finns olika svårighetsgrader på nedfarterna och de benämns med färgsättning

• Grön: Mycket lätt och avsedd för nybörjare med svag lutning.
• Blå: Lätt, relativt bred och med svag lutning.
• Röd: Medelsvår, med en större lutning än blå backar.
• Svart: Svår, för erfarna åkare som kan hantera brant terräng och varierande snöförhållanden.

Barnområde

Är kanske det viktigaste området i skidanläggningen. Här lär sig barn, unga och vuxna att åka skidor och snowboard. Barnområdet ligger på en plats med svag lutning och inga hinder i backen för att ge plats för nybörjare att lära sig i lugn och ro. Här passar åkbandet utmärkt för att man enkelt ska kunna ta sig upp till starten av området.

Snowpark

En snowpark är ett särskilt område i en skidanläggning som är byggt för freestyleåkning på skidor eller snowboard. Rätt byggd kan en snowpark vara den populäraste delen i en skidanläggning och locka åkare i alla åldrar och nivåer.

I en snowpark hittar man olika typer av hinder och element som gör det möjligt att träna hopp, tricks och railsliding, till exempel:

• Hopp/Big Air: ramper av snö där åkare kan göra hopp och lufttrick.
• Rails och boxar: metall- eller plastkonstruktioner som man kan glida på.
• Rollers: mindre terrängorformer för enklare hopp och trick som ger en härlig berg- och dalbanekänsla

Snowparken är alltså skidåkningens och snowboardens motsvarighet till en skatepark, fast i snö. Viktigt att tänka på när man bygger snowpark är att man inte bygger mer än vad man kan underhålla.

Skicrossbana

Skicrossbanan tillför precis som snowparken en rolig och inbjudande åkmiljö. En skicrossbana i skidanläggningen ska passa hela familjen och kan med fördel läggas i en grön backe. Några tips om du vill göra en skicrossbana

• Markerad start, det finns dedikerade startgrindar men det funkar att ha något annat som markerar starten
• Längd 200–300 meter
• Använd många terrängvågor och placera gärna ett mindre hopp i backen
• För att göra banan mer inbjudande, markera den med skicrosskäppar
• Tänk på säkerheten, använd skyddsnät på ställen där det behövs så man inte krockar med ett träd etc.

Precis som snowparken är underhållet viktigt i skicrossbanan, den ska vara en del av det dagliga underhållet. Tips när man bygger är att man gör det så att man kan underhålla banan med pistmaskin.

Puckelpist

Är en bana som oftast ligger i en lite brantare nedfart och består som namnet säger av massa pucklar.

Belysning

Om backen är öppen under kvällstid och försäsong behövs belysning. Vi rekommenderar att man tar hjälp av expertis inom området för att få rätt belysning i nedfarterna. Då får man hjälp att beräkna antal armaturer, höjd och avstånd mellan belysningsstolpar med mera.

Jämnheten av belysningen är viktig eftersom ett fåtal starka belysta ytor i nedfaren gör det svårare att se mellan dessa.

Idag är LED-belysning som gäller och medelbelysning i en nedfart bör ligga på 100 lux, gärna upp mot 150 lux om man har träningsgrupper och/eller tävlingar i nedfarten.

Underhåll

En av de viktigaste faktorerna i den alpina skidanläggningen är det dagliga underhållet. Liftar ska skötas enligt uppsatta regler från medlemsorganisationen Svenska Skidanläggningars Organisation (SLAO).

Faktorer som snö, regn, temperatur och vind kan ha stor påverkan på hur pisterna ser ut från en dag till en annan. Det är därför viktigt att det finns underhåll och översyn inför varje öppethållande av anläggningen. Nedfarterna underhålls med pistmaskin för att göra jämna till ojämnheter och iordningsställa dessa i bra skick. Detta omfattar även snowpark, skicrossbanan och puckelpisten.

Säkerhet

I en skidanläggning är säkerhet väldigt viktigt. Du ska känna dig trygg som gäst i anläggningen och det ska finnas utbildad personal som hanterar liftar och övrig utrustning. SLAO har många utbildningar för skidanläggningen. Svenska Skidförbundet rekommenderar samtliga alpina anläggningar att bli medlem i SLAO.

I nedfarterna är det vanligt att man använder sig av nät och madrasser. Nät kan användas för att leda åkarna i en viss riktning men också för att spärra av områden som till exempel är under byggnation eller är en säkerhetsrisk. Det finns olika typer av nät; avspärrningsnät samt skyddsnät. Madrasser används för att skydda åkarna om de exempelvis åker in i liftstolpar, träd eller hydranter till snötillverkningssystemet. Det är av stor vikt att man ser över säkerheten med jämna mellanrum.

Backhoppning har sina hoppbackar. I många av dessa finns konstgräs vilket möjliggör att man kan hoppa både vinter och sommartid. Ofta är det de stora hoppbackarna man ser i städerna och inte de mindre som det är mest verksamhet. Vad menas? Backhoppning är beroende av olika storlekar på backarna för att kunna erbjuda en bra progression.

En hoppbacke består av en ramp eller ett torn på toppen av backen, där hopparen startar sin hoppning, och en landningsplats längst ned i backen.

Backarna är konstruerade för att ge hopparna möjlighet att hoppa så långt som möjligt och landa på ett säkert sätt. För att åstadkomma detta är backens profil noggrant utformad, med en exakt lutning på rampen/tornet och en jämn kurva i backen.

K-punkten – backens storlek

Hoppbackarna har olika storlekar och lutningar. Det finns tre olika typer av backar: normalbacke, stor backe och skidflygningsbacke.

• Normalbacke är den minsta av backarna och har en K-punkt mellan 85 och 109 meter.
• Stor backe är större än normalbacken och har en K-punkt mellan 110 och 184 meter.
• Skidflygningsbacken är den största av backarna och har en K-punkt på minst 185 meter.

K-punkten är den punkt där backens lutning börjar minska, det är den punkt där avståndet mellan startpunkt och landningspunkt mäts. Avståndet från start till K-punkt är "backens längd".

Om en hoppare landar längre ner (ska vara högre upp?) i backen än K-punkten får hopparen minuspoäng, medan en landning längre bort från K-punkten ger pluspoäng.

Värmestugan

Värmestugan är en bra plats för gästen att vila och byta om. I många värmestugor är det även där som liftkortsförsäljningen sker och ibland också fikaförsäljning. En välplanerad värmestuga har omklädningsrum, toaletter och samlingslokal som föreningar och övriga gäster kan använda sig av. Självklart är denna tillgänglighetsanpassad.

Omklädningsrum och toaletter

Behövs i anslutning till aktivitetsytan, dvs längdspår eller hemmabacken. Toaletter bör alltid vara öppna och i nära anslutning till arenan. Omklädningsrum och dusch för herr, dam och enskilda alternativ, alla utformade för tillgänglighet, bör också vara öppna under de timmar då det normalt förekommer aktivitet i anläggningen.

Klubblokaler/samlingsrum/värmestugor

Eftersom många av våra idrotter är vinteridrotter kan det vara skönt att ha tillgång till inomhusytor för både värme och väderskydd före eller efter aktivitet, för samlingar, möten, prisutdelningar och social samvaro. Kan även användas för utbildning och föreningsaktiviteter.

Förråd

För förvaring av utrustning som koner, lekmaterial, käppar, spårutrustning, salt, krattor med mera.

Pistmaskin

Fordon som används för att preparera skidbackar och längdspår. Den jämnar ut snön, packar den och kan skapa hopp eller spår. För tillverkad snö är pistmaskin ett måste för att kontinuerligt kunna bereda och preparera den tyngre snön bra.

Vallabod

En bra vallabod bör vara tillräckligt stor med god belysning och ventilation för att hantera vallningsprodukter säkert och bekvämt. Vallaboden har stabila arbetsbänkar med vallaprofiler och flera eluttag, Soptunnor och verktyg för att ta hand om vallarester samt ordentlig förvaring för verktyg och skidutrustning.

Garage/maskinhall

För förvaring av spårutrustning, fyrhjulingar, skotrar, pistmaskiner med mera. Med fördel är åtminstone en del av denna yta uppvärmd och isolerad så att snö och is kan smälta av från maskiner och utrustning vilket underlättar förebyggande underhåll och reperationer.

Funktionärsrum och sekretariat

För anläggningar där det arrangeras tävlingar bör finnas permanenta inomhusytor för tävlingsledning, speaker, resultatrapportering och administration. Speaker- och ytor för tidtagning ska ligga i anslutning till målområdet och med god visuell överblick över stadion och målområde utan skymmande hinder eller publik. För större arrangemang krävs fast internetuppkoppling (fyll i krav på bandbredd här). Övriga arrangörsytor kan vara i samma byggnad eller i annan byggnad i arenans närhet som skapar ett gott flöde för aktiva, funktionärer och publik.

Serviceytor

Tillgång till kiosk/café och uppehållsytor för aktiva, ledare och publik är värdefullt för att skapa en komplett arena.

Parkering och tillgänglighet

God tillgång till parkering för cykel, bil och buss, samt möjlighet att ta sig till anläggningen via kollektivtrafik

Snö som tillverkas genom att vatten fördelat i små droppar slungas ut i kall luft och fryser till snö längs färden ned mot marken – allmänt kallat konstsnö. Inom skidsporten refererar vi till tillverkad snö och snösäkrade anläggningar. Tillverkad snö är av dess natur med runda små korn väldigt kompakt och tålig för både blidväder och slitage. En snöbädd på en meter djup tillverkad snö motsvarar ungefär ett snötäcke på fyra meter natursnö.

För att tillverka snö behövs vatten, rätt utrustning (snösystem med snöfläktkanoner eller snölansar), energi för att driva snösystemet samt minusgradig kyla. Vattnet kan exempelvis tas från en vattendamm, sjö eller rinnande vattendrag, och när snön smälter på våren rinner vattnet som använts tillbaka till marken och vattendragen.

Tillverkad snö är inte bara en nödvändighet för att skidanläggningar ska finnas runt om i hela landet, utan det har också blivit en total spelförändrare för skidsporten som gjort sporten tillgänglig med långa säsonger (100+ dagar) på anläggningar i landet som annars inte skulle haft mer än enstaka skiddagar per säsong, om ens det. En lika stor spelförändrande faktor för snösporten som ishallar är för skridskosporten, konstgräs för fotbollen och varma inomhusbassänger är för simidrotten.

Längd- och rullskidor: Knektås/Borås GIF

Borås GIF har utvecklat sin anläggning Knektås till en året-runt-anläggning för längdskidåkning. Snösäkring med tillverkad snö och längdskidor på vintern samt säker rullskidåkning (och annan rullsport) under barmarkssäsongen med en asfaltsslinga. Men föreningen har inte stannat där.

Anläggningen har utvecklats från föreningens ungdomars visioner och har blivit en multiarena för rörelseglädje med inslag av en stor mängd aktiviteter: basketplan, minitennisplan, kingrutor, 60m-banor, paddelbanor, fotbollsplan, minihinderbana, sandstrand, stak- och cykelstudio för inomhusträning samt en asfalterad pumptrack där både cyklister, kickbikers, MTB-cyklister, skateboardåkare kan utmana sig själva och varandra.

I skidanläggningen står drivmedel för de största utsläppen och tillsammans med SLAO rekommenderar vi att man använder HVO 100 i sina arbetsmaskiner.

De senaste åren har elektrifiering av arbetsmaskiner och fordon gjort att många anläggningar minskat sitt klimatavtryck genom att införskaffa elpistmaskiner och elsnöskotrar.

Elpistmaskiner är relativt nya på marknaden och passar för tillfället bäst till längdanläggningarna. Eftersom elpistmaskinerna har en rejält högre vikt finns det utmaningar att ta sig fram i en alpin skidanläggning där det är större lutningar.

Elsnöskotrar har slagit igenom stort de sista åren och finns idag på både mindre och större skidanläggningar.

När det gäller elavtal rekommenderar vi att man som skidanläggning använder sig av förnyelsebar el i sitt elavtal.

Bilagor

Svenska Skidförbundet har tagit fram en folder med en enkel checklista hur skidanläggningen kan arbeta med energieffektivisering. ”Elspartips” hittar du bland bilagorna härintill.

Svenska Skidförbundet vill att våra skidanläggningar ska vara till för alla och att alla ska känna sig välkomna. Oavsett om man sitter i rullstol, har synnedsättning eller annan funktionsvariation, om man är nybörjare eller kommer från en annan kultur.

För skidanläggningar är det viktigt att tänka på att tillgänglighetsanpassa dem så att det finns tydlig skyltning för faciliteter. Hur kan man ta sig från parkering till värmestugan, till snöbädden, spåret och liften med till exempel rullstol?

Idag finns en rad hjälpmedel för idrottsutövare med funktionsvariation oavsett om du vill åka i hemmabacken eller i längdskidspåret.

Alpint

Biski är vanlig i den alpina anläggningen och består av en sits som står på två skidor. Den är relativt enkel att använda och det krävs ingen utbildning för anläggningspersonal eller utövaren för att använda denna.

För nybörjaren åker en ledsagare med och styr biskin. Svenska Skidförbundet har två biskis för utlåning till skidanläggningar.